Baldersson

Sitter här och funderar på tatueringar, hade nästan klart för mig hur jag hade tänkt det... men problemet är bara att man måste ha en tanke på om det ska bli fler. Det måste liksom bli en helhet som funkar vilket inte är så enkelt.

..tonight
Efter ett långt samtal med Möjlighet1 så inser jag att det inte finns några möjligheter överhuvudtaget innan problemen är borta. Har tidigare sett på mina problem som normala men i själva verket är det inga normala problem. Problem som inte agerar normalt måste lösas annorlunda än de vanliga, vilket i mitt fall innebär ett totalt annat agerande än det jag tidigare gjort.
Kommer att bli en lång natt känns det som...

Japp... skickade nyss ett sms till möjlighet1 och inga blommor, kändes lite överkurs med blommor. Hon är en otroligt härlig människa och timmarna bara flyger iväg när man snackar med henne. Men sa det verkligen klick i söndags?

Är visserligen ingen julpyntare, men idag har både julgardiner och dukar åkt fram... några tomtar också för den delen. Resten får lillkillen hjälpa till med när han kommer tillbaks.
Terrorn från Problem1 är i full gång och det kommer att bli tuffa veckor fram till jul... usch va trist...

Kolla in den här covern... superskön!

Hur fan ska jag nu komma upp i morgon... skit också...
Gonatt! :)

Skulle man nu mot förmodan hitta en ny som Fröken Underbar skulle nog detta inträffa morgonen efter...

Met a girl, thought she was grand... Fell in love, found out first hand...
Went well for a week or two...

Återigen skridskoskola... gick bättre för lillkillen idag men sämre för hans gamla pappa. Skulle ju flörta lite med den där snyggingen som jag fick en lite längre blick och ett hej av för några veckor sen. Hon var där ikväll, hon var inte "the one that got away" vilket min tveksamt fungerande hjärna fick för sig i någon bloggrad.
Nåja så hur gick det?
Kom dit och tro på fan om inte denna supersköna dam precis hade kommit, detta i sin tur innebär att jag kan ställa ner mina grejor bredvid henne och knyta på grabben skridskorna. Fick visserligen ett hej och en lite underlig blick... men det berodde nog på att hon uppfattade min negativt tror jag... så det sket sig...
Nåja... det gör inte så vidare mycket (<-- återigen ironi) hon är säkert knäpp i huvudet, mytoman och otrogen. (<-- fick mig genast på bättre humör)(<-- ironi nr3)
Fan om man skulle ta och ringa möjlighet1 i kväll. Få se två dagar.. är det för tidigt?

Haha.. det finns en hel del människor som är deppiga här i världen, blev genast på bättre humör efter att ha läst ett tiotal deppbloggar.
Nu åter till mitt eget... skulle ju sova...
Gonatt! :)

Hur kan det komma sig att det är så otroligt svårt att komma isäng? Det är precis som man piggnar till framåt tolvtiden... konstigt va? Kanske skulle ta tag i lite städning och julpynt... känns som det kunde reta en del grannar om man startade dammsugaren vid den här tiden.
Kommer att gå åt helvete i morgon bitti känns det som redan nu. Fast egentligen gör det inte så mycket, har nått trist ledningsmöte efter nio eller hur det var. Men till dess borde man ha fått lite fart på dököttet... Fan vilken ansvarsfull ingenjör man är, funderar mest på vackra damer och tatueringar hela dagarna. Fast det är visserligen inte fy skam... älskar vackra damer betydligt mer än tråkiga möten. Kanske man skulle byta jobb? Men till vad? Få se nu... hur skulle man kunna jobba med vackra damer hela dagarna... njae skulle nog bli en hel del tycka synd om bloggande om man nu konstant träffade en massa underbara tjejer som dissade en. Men å andra sidan kunde man kanske ha lite roligt under tiden.
Nej fan nu måste jag nog ta tag i sovandet istället för att ligga här och fjanta mig.
Gonatt!

Javisst, kunde bara ha gått på ett sätt... somnar man vid halvtre tiden så kommer man inte upp klockan sex. Strax före åtta slog jag upp mina ljusblå för att möta ytterligare en underbar (<----ironi) dag. Hann inte ens inom flextiden så jag tvingas kompa en timma från den obefintliga kompbanken.
Så veckan började bra... frågan är om det kommer att bli bättre eller värre. Dagen har då sannerligen inte svängt åt rätt håll, snarare brakat iväg åt fel. Nåja, mitt dåliga humör dämpades lite av en viss Fröken Underbar som förvandlar mig till en lallande dåre med sin uppsyn... missade till och med att gå till miljökommitémötet så chefen fick ringa och fråga om inte jag skulle pallra mig dit någongång... men det var det värt :) jävla härlig tjej det där... synd att man redan sabbat hela grejen bara... skit också...
Nej, dags att hitta någon fler att bli dissad av. Tänk om man kunde komma sig ut i helgen och rumla runt lite, var ju fan flera månader sen sist... slutet på juli tror jag... fan det är ju nästan ett halvår? hur kan jag ha strulat till det så här spiknykter?
Nåja... om jag för en gångs skull är utan ungar ska jag fan ut och rumla lite.

Kan fan inte sova... huvudet är fullt av tankar som helt enkelt inte går att släppa. Varenda jävla låt på min ipod verkar var kopplad till någon händelse som ska redas ut i mitt huvud inatt. Får nog fan stänga av den en stund... och skulle det mot förmodan inte bli någon koppling så kommer den där förbannade Fröken Underbar och klampar omkring i skallen.
Jävla skit... skulle ju upp och jobba pigg som en lärka i morgon. Problem3 messa också, fan trodde jag sagt åt henne att backa. Problem1 är också extremt på just nu, får fan inte ens komma hem innan terrorn börjar.
Vilken jävla tur att jag fick en lugn stund i umeå innan bussresan hem idag, träffade Möjlighet1 och blev bjuden på lunch. Frågan är nog bara om det sa klick eller om det mest bara var trevligt... skulle egentligen skickat en blomma eller två som tack. Timmarna gick då i en rasande fart vilket tyder på att det är något med denna tjej som vissa andra saknar. Nåja... behöver visserligen inte reda ut det just nu. Sova var det ju man skulle göra... Går ju skitbra det här...
"This world cant bring me down...cause I am already here" Perfekt låt att lyssna på nu... jättesmart... tror fan varenda låtjävel har något ord jag kommer att haka upp mig på i natt.

Läste i Metro Sthlm om de sju dödssynderna vad gäller sms... stod klart och tydligt att flirt smsa med någon som dissat dig är en dödssynd. Det var jävligt nära men jag kunde faktiskt hålla mig från att skicka något som helst till Fröken Underbar denna vecka. Och trots att tankarna inte alltid gör som de blir tillsagda så känns det bättre för varje dag som går.
Kollade in tatueringar i veckan nere i sthlm och snart har jag klart för mig hur det ska bli. Kommer troligtvis att bli rygg/skuldror istället för armar/axlar, har en liten tanke på armar till senare, men vi får se.
Nu är det nog fan dags att hoppa isäng om man ska orka ta tag i jobbeländet i morgon... suck..

Det hela började på torsdag morgon, hade ganska bråttom på morgonen för att inte missa 9.45 pendeln in till centrum så jag småsprang sista biten ner för trappen genom tunneln och upp via rulltrappan till perongen. Hann i alla fall och med andan i halsen snubblade jag in i tåget och satt mig på första lediga plats. Mitt emot satt en äldre herre och bredvid honom en ung tjej. Tåget började rulla och nästa station Älvsjö... skönt.
Hade egentligen inte så bråttom utan den enda tiden jag skulle passa var 13.00 då skolan ville ha ett samtal. Nåväl vid Årstaberg började pendeln bli ganska full och nästan alla sittplatser var upptagna, det var då det hände...
In i vagnen kom kanske 7-8 personer varav en tjej i 30 årsåldern. Hon stod först en liten stund innan hon satt sig mitt emot mig där tidigare den äldre herren satt. Genast snuddade våra blickar varandras...
Ibland får man känslan av att man kunde tillbringa ett helt liv med någon man inte ens känner, kan det vara så? Ja i vilket fall så var denna tjej morgonens höjdpunkt och blickarnas trevande kontakt fortsatte. Efter en liten stund, ingen aning hur länge men tror att det passerade två stationer så började snuddarna kännas för korta och lite längre blickar utbyttes. Visst kom det ett litet leende också. Fan den här tjejen är ju en gudinna! En grå dreadsmössa över den mörka håret, lite nerdragen i pannan just ovanför de mörka ögonen... hade inte riktigt uppmärksammat resten av tjejen men stövlarna på de smala benen och tröjan som räckte ner till låren satt helt perfekt, trots att dreadsmössan inte alls passade in i stilen utan mer kändes som en provokativ detalj än något som skulle värma.
Nåväl... det började strax bli dags för att kliva av så jag letade en sista blick helt av egoistiska skäl, och fick gensvar. Den blicken fastnade ända tills tåget stannade, tills vi båda ställde oss upp och saktade baxade oss ut ur vagnen till perrongen, fortfarande med ögonkontakt. Väl där trängdes vi med resten av världen och tappade för ett ögonblick varandra innan vi återigen sögs ihop igen likt två magneter.
Vid det här laget så kändes det mer komiskt än spännande varför det också gick utan problem att komma med det första ordet.
- Hej! sa jag glatt och med ett leende på läpparna.
- Hej. sa hon tillbaks, lite lugnare och med en lite mer sensuell röst, dock med ett leende på hennes underbart perfekta läppar.
- Så hur kan det komma sig att jag inte kan slita mina blickar från dig? Frågade jag och försökte låta lite mer sensuell än tidigare.
- För att du verkar helt otroligt underbar! Svarade hon snabbt.
Nu är det här bara en massa svammel och sanningen är att inget spännande hände vare sig i Göteborg eller Stockholm denna vecka, skulle gärna ha fortsatt dagen med gudinnan om jag hittat henne :)
(fick visserligen lunch i Umeå på vägen hem idag, men det tar vi sen :)

Then I crashed into you... and I went up in flames...
Jävla Fröken Underbar... sluta snurra runt i mitt huvud! Trodde fan att jag kunde släppa tankarna på dig... men du e så förbannat vacker, både in- och utvändigt... jävla skit... :)
La den här bloggen i avdelningen för kärlek o sex... tror fan jag måste byta namn till Trasselavdelningen, för inte fan är det då nått sex än så länge...

Börjar bli söndagkväll och lillkillen ha styrt aktiviteterna mest hela dagen. Alltifrån barnkalas till barngympa har avklarats i en rasande fart. Nu håller bensinen snart på att vara slut, men än så länge är det full fart. Mitt eget humör är inte fullt lika bra som igår, men än så länge har inte det skett något bakslag i tankeverksamheten. Måste nog läsa lite i "bibeln" när det lugnar ner sig, bara för att inte tappa fokus på hur nu det var man skulle tänka.
Ska vara borta hela nästa vecka, åker måndagkväll och tillbaks söndag. Känns både bra och dåligt med den resan. Skulle vara skönt att få vara hemma utan barn någon gång också, göra lite vuxenprylar som omväxling. Det blir mest att man är bortrest med jobb eller andra "tvång" när man är utan barnen. Men det är givetvis också kul att få ut och resa lite, i göteborg o stockholm finns det alltid folk ute... om det nu hinns med. Får nog fan kolla om det är någon singelbar öppen i veckan så den här jävla bloggen blir lite intressant...

Ja nu håller det på att ta slut på ork för den här gången, lillkillen sover sen länge och nu är det dags att sluta snacka strunt med damerna och hoppa isäng. Bokade in en fika med hon som liksom jag har en del bekymmer med att potentionella partners kissar i brallan och drar iväg lika snabbt som en lön i juletid. Risken är bara att det börjar brinna i hjärtat igen, men va fan skulle det vara så då får det bli som det blir.
Det känns helt okej än så länge, konstigt vad enkelt det här blev... borde nog fan komma ett bakslag snart. Okej vet vad ni tänker... den snubben hade ingen större sorg eller problem om han kom över det så snabbt.

Fel!

Sorgen är kvar, problemen är kvar... har bara betämt att inte lyfta fram dom hela tiden och det gör en jävla skillnad i hur man mår.

...knallar på ungefär som vanligt. Vaknade med lite tankar som inte var något att ha så de valde jag att inte spinna vidare på. Känns lite bättre faktiskt, kan visserligen ha ett och annat att göra med lite uppmuntrande sms från Fröken Underbar denna morgon. Svårt att veta... men det här bloggandet drar snarare ner än lyfter märker jag nu när jag sitter och skriver.
Har fixat datorn till min mor efter si så där en 4 månaders väntetid... men bättre sent än aldrig, visst är det så man brukar säga. Tvätt och städning väntar senare under dagen, det är -15 ute så det spelar ingen större roll känns det som. Den där promenaden jag planerat får fan vänta till temperaturen sjunker. Borde träna lite rygg, mage o axlar också...

Ville bara dra ner mig en sista gång...

Fy fan vilken härlig människa du är Fröken underbar! Jag tror inte att jag kommer att träffa någon som du för resten av mitt liv. Du är den snyggaste, sexigaste, härligaste, mysigaste, vackraste människa jag fan mött i hela mitt liv. Synd att du inte gillade trollet från hålan, men en sak ska du veta, jag kommer alltid att ha dig någonstans i mitt hjärta. Tack för tiden jag fått tillbringa med dig!

Love ya girl!

Nu kommer beslutet... Nu är jag less på att vara olycklig. Från och med idag ska jag se till att inte gräva ner mig i mina tankar.

Dags att må bra och vara lycklig!

Det är trots allt inte världen runtomkring som styr hur vi mår, det är våra egna huvuden. Inget behöver ändras förutom den lilla biten som styr våra känslor. Låter enkelt va? och det är det också.
Men det krävs ett beslut och en handling, och jag är redo nu!
Oavsett Fröken underbar med hennes helt ofattbart underbara helhet så kommer jag nu att släppa henne och gå vidare. Kände bara nu när jag skrev detta att det drog ner mig igen... så det släpper vi. Det var inte olycklig jag var ute efter :)
Risken med en sån här blogg där man skriver ner sina sorger är bara att man läser bakåt, minns och hamnar i samma hjulspår igen. Tankarna har en extrem förmåga att lura oss, och det sker med blixtens hastighet. Tänk bara när du vaknar på morgonen när du har hjärtesorg. Innan du ens har fått upp ögonlocken har tankarna, om man är i det läget, hunnit få kroppen att må skit. Det tar kanske en sekund innan förändringen kommer, men innan känns det som vilken morgon som helst. Sen blir det bara skit resten av den dagen.
Så nu är det slut med depp... in med lite jävla lycka :)
Om nu själva bloggen blir för trist så måste jag nog ställa till med lite skandaler, brukar vara duktig på sånt. Men kommer att vara lycklig under tiden :)

Var jag varit beskrevs lite tidigare, var jag nu är också. Men var vill jag då vara?
Inte helt enkelt, hade många planer och drömmar tidigare. Möjligt att man tappat några med åldern och att intressen ändrats. Men borde man inte då skaffa sig nya så fort en gammal ramlar bort? Jo.. det låter bra... problemet är bara att det inte kommer några. Så vad beror det på? Hmmm... känner mig inte helt nöjd med min tillvaro, det är ett faktum. Men vad är fel och vad behöver ändras? Ingen jävla aning... eller jo, det vet jag nog egentligen. Om jag skulle eliminera alla negativa saker hur skulle då livet vara?
Säkert lugnt och skönt... men garanterat trist och händelselöst också. Så vad vill jag göra? Resa? Jovisst... jätteskoj, men ensam? njae...
Fick man åka iväg med Fröken underbar skulle det nog vara roligare... så vad betyder det då? Att man återigen hänger upp sin lycka och vålmående på någon annan? Ja det skulle nog bli så...
Vänner då? Hmm.. inte så vidare många kvar... faktiskt bara ett fåtal. Skaffa nya kanske? Skulle funka på onsdag mellan kl 3 till 5... någon potentiell vän som har tid då? Inte?? konstigt...

...har passerat utan att tillföra ett skit. Om det nu ska vara någon som helst fördel med att bli dumpad så får det i alla fall en att fundera lite över var man varit, vart man står nu och var man vill. I mitt fall haglar dumpningarna tätt... eller ja Fröken underbars dumpning känns som femtio stycken..

Men var har jag då varit fram till nu? Var är jag, och vart vill jag komma?

Jag har varit pappa framför allt, inget fel med det tycker jag. Det är en period där det måste få ta en stor del av livet med ungar. Kanske lite för inriktat på ungar under en för lång tid. Funkade i sexton år... ja eller inte funkade kanske, då skulle det inte tagit slut. Sen de år som passerat efter äktenskapet har mest handlat om kriser, inte mina då förutom en period direkt efter skilsmässan. Hur kan det komma sig att det tar en så enorm tid av mitt liv att leva med andras kriser? Det var faktiskt huvudskälet att Fröken Underbar tackade och drog, men som jag sa till henne:
"Om det kändes för dig som för mig skulle inte det som händer runt omkring spela någon roll..."
Så okej.. det var kanske inte det skälet, men skitsamma. Andras kriser gör att mitt eget liv haltar fram, varför?

- Svårt att säga ifrån?
- Vill tycka synd om mig själv så därför suger jag åt mig andras elände?
- Dum i huvudet?
- Snäll?
- Vet inte hur man ska leva utan att dras fram av andra?

Kan det vara allt här uppe med tyngdpunkt på trean? Tål att tänkas på... Men nu tror jag snart att jag har fått nog av det här. Skulle Fröken underbars skäl vara just det hon sa så har jag alltså förlorat den härligaste varelsen på den här jävla planeten bara för att jag inte törs säga ifrån, för ska jag vara riktigt ärlig så är det nog där skon klämmer. Det är lätt att sitta här och gnälla anonymt men i verkligheten hittar jag alltid ett skäl att inte brusa upp över småsaker, eller stora för den delen.
Måste fundera på saken...

...trodde ett tag att jag skulle få flirta lite ikväll, så där bara lite i smyg för att liksom kolla läget. Givetvis så sket det sig fullständigt, när jag väl övertalat lillkillen att skridskoskola är jättekul och lovat att "ja du får ha klubban med dig i kväll och en boll... vi kan smygspela lite när dom andra tränar" så följde han glatt med. Men inte fanns det någon att flirta med där inte... hon jag beskrev tidigare var inte på plats. Suck... nåja, man fick i alla fall lillkillen att åka dit :) och vilka framsteg i kväll! Skitkul!
Sen när man ser minerna på alla duktiga föräldrar, som kan lura dit sina barn utan klubba och puck, när man tjuvspelar lite hockey mitt i träningen så kan man ibland undra om det verkligen är meningen att jag överhuvudtaget ska vara förälder... och lägger man då till att det som drog mest ikväll var att flirta med någon som jag fan inte ens känner ja då kan man verkligen fundera.
Det är en jävla tur att det inte går att reklamera pappor i alla fall! Annars skulle man nog fan vara utbytt för åratal sen.

...det är bara så enkelt att Fröken underbar är precis likadan som mig själv. Hon har inte ens hjärta att göra slut på ett vettigt sätt, jag lider ju precis av samma symptom. Hon är bara en hel massa år yngre och det gör förstås att hon fortfarande tror att lösningen är en drivande snubbe. Hon letar givetvis efter en dominant kille som kan ta henne med storm och dessutom ta hand om beslutsfattandet.
Fast det är sant... jag är en hel del år äldre och har fan inte lärt mig än. Blir hela tiden attraherad av dominanta tjejer, vet av erfarenhet att jag inte mår så bra i ett sånt förhållande men det spelar fan ingen roll... kommer man dessutom in på sex i samma tema så är man ju helt såld.
Men krävs det verkligen en dominant och en undergiven i ett förhållande. Eller försvinner det med åren? Jämställdheten va fan hände med den då? Funkar överhuvudtaget ett sånt förhållande?

Nä nu kom jag på vem den där tjejen är... det är ju hon som kom undan. Tusen år sen, då man var ung och intressant. Det måste vara hon!
Minns att hon hälsade på en kväll efter en fest, minns att hon verkade livrädd eller totalt oerfaren. Så vi bara kramades en stund och somnade. Tänkte att hon inte skulle behöva ångra något för resten av sitt liv. Ja tydligen har man aldrig haft några högre tankar om sig själv... Varför det inte blev något mer... hmm... minns inte ens. Har alltid gillat henne supermycket. Hon är fan en bättre version än fröken underbar!
Men vad gör hon i så fall här hemma? Kanske frånskild?

Detta måste undersökas! :)

Ja nu var det slut på hockeyn, helgen och hoppet för den här veckan. Inga roliga sms eller besvärande samtal väntas in närmaste tiden. Problem1, Problem2, Problem3 och Fröken underbar har helt enkelt slutat terra mig med besvärligheter. Ja detta gäller iofs inte Fröken underbar, hon har bara lessnat på mig. Skönt men samtidigt tomt, kan det vara så att man vant sig med att leva i ett elände och därför inte klarar av en lugn kväll utan att nästan sitta och tycka att det känns tomt?
Nej det är övervägande skönt, gårdagen fyllesamtal från Problem3 och morgonens sms förklaring blev en tydlig punkt för henne, hoppas jag. Fast jag saknar ändå någon att kramas med om kvällarna, ja inte bara kramas, även någon att snacka med om allt. Frågan var just om det fanns någon fler i den här hålan som dög? Nu är inte jag precis någon prins som kommer med sin vita springare och bara kan välja potentiella prinsessor. Nä... snarare ett troll som ibland smyger sig upp från sin håla för att lura in någon lättlurad prinsessa för att sen stänga in henne i evigheternas evighet...
Ja.. hur faen ska det här sluta... såg förresten en mycket intressant tjej häromdagen, på lillkillens skridskoskola, fick till och med en lite längre blick än normalt och ett hej :)
Undrar om hon går att lura in i hålan? Snygg var hon också, säkert supertrevlig med... nä men va fan! jag sörjer ju Fröken underbar än, hur skulle det sluta?
Men å andra sidan så slutar det ju med en krasch oavsett vilket jävla humör man är på.
Tror att jag får försöka med en liten flört i morgon, det kan ju inte skada... jag är ju redan trasig... Undrar om det är någon som vet vem hon är? Eller kan det vara så att jag känner henne och därför hälsade hon? Nej... så jävla dålig på ansikten är jag ju inte... inte på ansikten som ser ut som hennes i alla fall.
Nja får nog kolla det i morgon... eller var det tisdag förresten? kommer inte ihåg...

Morgon mitt i livet... Söndag, en decimeter nysnö, allt lugnt och stilla.
Lördagen gick åt till hockeycup i Foppas hemtrakter. Hann inte mer än hem innan problem3 ringde. Fyllesvammel i en timme bättrar absolut inte på oddsen för en som man dumpat. Någonting för mig att tänka på när det gäller Fröken Underbar. Messade lite med henne innan sängdags, tror det var dumt faktiskt. Nu var jag inte fullt lika desperat som problem3 var i telefon, men ändå.
Fan vilken värld man lever i...
Storkillen får i alla fall sova tills han vaknar. Han har haft en tuff helg och match igen idag vid tvåtiden.

Fick svar från Fröken Underbar nyss, jodå det verkar ganska säkert... kompissnacket och så, ingen större risk att det blir något mer där inte. Men det trodde jag nog inte heller om jag ska vara riktigt ärlig. Fan också...
Hade ett liitet jävla hopp tills precis just nu... Hur fan ska man kunna hitta någon annan som henne nu då? Hon är en på miljonen... och i den här jävla hålan bor det 8000 pers... 75% män verkar det som, sen är nog 75% av de som är kvar i ett förhållande... blir fan svårt det här... Lägg sen till att man är jävligt kräsen också, ratar minst 90% av alla som är kvar. Ja det var nog fan bara henne... får nog leva som en jävla munk till tidens ände...

Jaha, nu var det gjort... skickade ett sms till Fröken Underbar, fan va dumt... ingen vill ha sms från den man dumpar. Nä man skulle ha en fetsmäll i skallen ibland, liksom för att inse att saker och ting är över. Men jag kunde inte hålla mig, hon är så jävla fin att man bara svävar på moln när man är i närheten.
Snackade lite med henne idag, om ingenting. lite tryckt men det skulle nog gå att fixa en kompisrelation om man gav det några veckor. Men jag skiter i om det inte går nu då man terrar henne med sms... ja ett då. Vem fan vill bara vara kompis, det är bara jobbigt när man vet hur det kunde ha varit. Eller egentligen vore det inte fel det heller, bättre än inget. Skitsamma... allt är åt helvete i alla fall.
Nej... tillbaks till tvättstugan och hänga den sista maskinen, borde nog fan vara färdig vid det här laget. Fick ju inget svar från Fröken Underbar så då kan man ju lika gärna ta tag i tråkiga vardagen i stället.

Så då var man ensam med sina tankar igen, brukar inte vara så här jobbigt. I vanliga fall är det ganska skönt att få en stund med sig själv, numer är det inte alls lika kul. Gillar inte mig själv längre, tänk om man var lite annorlunda. Då skulle nog "Underbar" ha stannat kvar ett tag till...
Har ett par ordspråk som jag kom att tänka på:

"Om du inte vill ha mig som jag är så är det inte mig du vill ha..." - Man måste nog vara jävligt lite kär om man ska dra den i sitt huvud när man blir dumpad.

"Life´s a bitch, and then you die" - Känns mer åt detta håll för mig.

"Life´s a bitch, and then you decide to do something about it. - Dotterns tolkning på samma ordspråk, hon fick nog något bra från sin mor den tjejen...

Det som är mest irriterande är ju att jag hade henne en stund, hur fan kunde jag inte satsa helhjärtat... ja just.. nu kom jag på det också...
Alla dessa jävla kriser. Det har fan i mig bara gått utför sen jag gifte mig. Skilsmässa efter en månad, erkännande av otrohet, ny man...och en aussie till råga på allt helvete. Sen har kriserna bara avlöst varandra
Men varför är jag då ledsen att den jag äl... nä, nä... :) den jag är lite kär i ska det vara, slapp allt detta? Syftar då på Fröken underbar förståss.
Jo visst är jag glad att det ändå blev så snabbt, tänk om jag kärat ner mig ordentligt... eller har jag det?
Nåja summan av allt är nog att det var bäst det som skedde, mitt liv är ingen saga. Skulle bara vilja ha henne för mig själv... helt av egoistiska skäl, allt kändes så jävla bra när man var med henne.
Tror snart jag drar ner rullgardinen och kilar vidare. Skulle inte vara någon större förlust för någon, kidsen klarar sig superbra ändå, exet... haha ja det är nog ingen fara med henne, jobbet skulle nog tvingas sätta ut en annons i alla fall, med tanke på de tjugo brådskande mailen jag fick idag då jag var hemma med lillkillen.
Men innan det så ska jag fan skicka ett sms till Fröken underbar och kolla läget, eller mer kolla reaktionen kanske. Nä fy fan vilken looser man är! Låt Underbar vara i fred och kanske få en chans att hitta någon bättre. Hon är ju trots allt ung, snygg, har kropp som en gudinna, snäll och intellegent också för den delen. Det är ingen större fara för henne när det gäller nya snubbar.
Värre här då.. någon ung snygg vettig tjej som är intresserad?... Hallå?...

Hemma med lillkillen idag. Han hostar ordentligt och eftersom jag har några möten både torsdag och fredag på jobbet så tänkte jag att kanske hinner bli lite bättre om han får vara hemma idag. Ja det är optimistiskt, jag vet, jag planerar inte något vidare. Kunde ha ringt exet som ändå sitter hemma, men det funkar bara inte. Tror däremot att jag måste fixa till mina anmälningar på f-kassan, tycks minnas att det ligger några anmälningar som inte är uttagna.
Får nog kolla tvättider idag, fan va jobbigt allt kändes helt plötsligt.

Jaha... nu sitter man här efter kvällsfika, utbildning på tidtagarklocka, skridskoskola men dock innan duschdags, nattning och tredje perioden på NHL 2007... eller den pågår mitt i bloggandet. Japp de små liven tar en del tid. :) Undrar vad man skulle gjort en vanlig tisdag utan barn?
Troligen inte något vettigt. Tur att man håller sig sysselsatt med allt som bara snurrar runt som barn och jobb, för på jobbet är det just nu dubbelstressigt. Vore ju för trist att tvingas sitta helt still och grubbla på den där helt underbara tjejen hela tiden... eller inte helt trist kanske... konstigt att man kan må så dåligt av något så härligt som henne...
Nåja det kan man inte sitta och fundera på nu, för nu är det duschdags för lillkillen.

Kollade igenom de inlägg som jag skrivit så långt...
Haha! börjar fatta varför jag sitter här ensam... med såna här funderationer så skulle vilken som helst rygga tillbaks och tänka "men du.. den här snubben e inte normal"
Nu sitter jag iofs inte ensam, har ju mina grabbar hemma i veckan. Tur att man har dem i alla fall.

Idag var det min tur att vara en skit. Jag fick helt enkelt... eller enkelt var det kanske inte, dumpa någon. På något sätt hade jag hållit hoppet uppe för denna person sen i somras, försökte verkligen då att förklara att det inte skulle bli något mer redan då. Förstår hur jobbigt det är för henne då jag sitter i samma sits fast med en annan person, nämligen fröken underbar.
Hade inte tänkt att det skulle behövas ytterligare en dumpning, men ack vad jag bedrog mig. Tyvärr så messa hon precis vid fel tillfälle, nydumpad och ledsen. Då kan man säga vad som helst för att få lite positiv feedback på ens personlighet, speciellt via sms. Kommer man sen in på sex... ja då kan man verkligen ställa till det för sig. Att man sen ångrar sig och måste avbryta allt utan direkt vettig anledning så man känner sig som en jävla skitstövel gör inte saken bättre.

Så vad har då en riktig förälskelse för nytta rent biologiskt? Att det är ett sätt att skärpa till sig för att man ska locka till sig den potentiella spridaren av ens arvsanlag kan verka logiskt till en början... men när man blir dumpad och helt knäpp i huvudet av den svarta vätskan som sprider sig in i hjärnan från det brustna hjärtat vad är det då för vits?
Att man ska bli en jobbig, påträngande, irriterande och osmaklig person som beter sig så att man aldrig kommer att få sin älskade partner tillbaks? Nje... det borde finnas något bättre skäl till att det sitter i så länge. Ser man på fortplantningsprocessen så borde man istället snabbt dras till nya partners för att ytterligare sprida gener. Kan det vara så att man vill stanna kvar en stund för att se till att generna verkligen spreds och växer upp? och när man nekas detta så blir man helt tokig? Nja... tveksamt om detta hjälper i min egen hjärtesorg, men nog fan skulle jag ha fått stannat en liten stund till tycker jag, bara för säkerhets skull. :)

Ja nu måste jag bara få gnälla lite... hörde att hon redan hittat någon ny att ödsla sin underbara energi på. Javisst det är inte konstigt med tanke på hur fin den tjejen är, men för min del så ser det verkligen inte så bra ut. Vem fan vill ha en sån som jag... och lägg till det elände till liv som jag dessutom ställt till med.
Nä... måste fan i mig ta tag i det här och hitta det där lilla som gör att man orkar med vardagen igen. Undrar om det kan vara så att man är dömd till ett "life in misery". För om man tar de korta stunder då man är helt euforisk av kärlek kontra de år av depp av krossat hjärta som hittills varit så finns det liksom ingen vettig balans där. Ska det vara så? eller är det bara så att man för lätt blir kär och helt förlorad innan de stackare som upptäcker vilken nitlott de hittat drar vidare på nya äventyr.
Ja för så här jävla illa ska det mest troligt inte vara. Fy fan vad jag saknar den där underbara tjejen som tackade för sig och drog vidare i tisdags.

Suck...

Blev dumpad i veckan... av den mest underbara tjejen i hela den här jävla världen. En perfekt liten mysig varelse som jag kollat lite i smyg på i en jävla massa år... tyvärr kunde man ju inte hålla sig tills ens eget helvete lugnat ner sig. Ja... och då är det ganska naturligt att man kan skrämma bort vem som helst. För det som har hänt mig de sista månaderna kan inte vara normala problem.
Men man fick några underbara stunder tillsammans och det får man kanske nöja sig med. För den tjejen... oj oj oj... vilken underbar tjej hon är! Tyvärr hann jag nog fan passera kär och hamnade i nästa fas... vilken det nu är.. men innan älska tror jag. Är det någon som vet ordningen på det här?
- Attraherad
- Gillar
- Kär
- Älskar
Måste nog finnas något mellan kär och älskar.... eller?

Så hur kan det komma sig att man sitter och nästan smålipar när man kollar på spindelmannen 2 med lillkillen då, man borde ju vara glad att hon fått slippa fastna i det här helvetet som kallas mitt liv. Är det kanske för att spindelmannen har liknande problem? Han är den ultimata "tycka synd om killen" i hela världen. Tänk bara! Att verkligen älska någon och offra det för att rädda världen och bekämpa det onda... Men vadå liknande problem? rädda världen? nix... bekämpa ondska? nope... tycka synd om? hmm... japp!
Okej jag tycker lika synd om mig själv som Peter Parker i Spindelmannen 2... jaha.. och?
Nåja den tjejen hon är ett riktigt kap och kommer inte att vara ledig lika länge som mina jävla bekymmer består...

Tack för de mysiga stunderna tjejen!

Idag besökte jag mitt fjärde barns grav...  om han istället skulle ha fötts, vuxit upp och blivit en man vad skulle jag ha känt när jag fått se honom då?
Hans pappa skulle jag aldrig ha blivit oavsett om han fått växa upp. Ingenting är helt lätt när det gäller relationer, man får ibland låta en vit lögn växa till att bli en livslång börda som man tar med sig ner i graven.

Här kommer jag, en medelålders snubbe med drivor av problem att skriva av mig helt anonymt. Bloggen är mest till för att jag själv ska se hur jag egentligen har det.
Alla som vill är givetvis välkommna att kommentera och diskutera, men jag kommer att hålla den anonym för att inte ställa till med mer elände hos de jag gillar, älskar eller avskyr.