Livet är en fest...

... men bakfyllan kommer surt efteråt.
Jag har haft två utekvällar i rad, brukar inte tllhöra vanligheterna men så är det. Tyvärr så har de två nätterna medfört en del funderingar, inte så mycket för att man legat ensam och sömnlös utan mer för att det inte alls är lika kul och intressant som vanligt att vakna upp med intressanta människor i sängen.
Känns bara menlöst och tyvärr på bekostnad av dessa två underbara individers vidare bekantskap. Vet inte riktigt varför men allt är bara helt fel just nu. Kan visserligen ha med min kära Curly att göra, det finns helt enkelt ingen som kan mäta sig med henne. Egentligen om jag ska vara riktigt ärlig så tror jag inte att det är hon som är det egentliga problemet, jag tror det är mitt huvud som spökar.
Mitt i livet, utan större mål och livet rullar på. Jag måste nog inse att det inte längre är som det varit, jag behöver nya tankar för de gamla funkar inte längre. De tankar som tidigare gjort mig levande känns bara fel just nu.

Mellanhumör...

... kan man säga att dagen bjuder. Liksom varken eller, inte glad som en busande hundvalp, inte ledsen som ett barn som tappat sin glass på stranden, inte arg som en gammal tant som just vaknat av en fest våningen ovanför... bara liksom mellan.
Livet är som det blev, som man gjorde det. Ungar, exflickvänner, exfruar, vänner och släkt bara finns runtomkring.
Ska kolla in en film och bara vara i kväll.

Hmm.. varför i helvete...

... har jag ett sånt här jävla tema på min blogg? Mode? Hur in i helvete kunde jag välja det?
Nä, får nog fan kolla om det finns något mörkare tema, typ death by heading, crazy vampire, dumpad och stenad till döds eller nått...

Us against the world...

... var ett tidigare inlägg i den här skitbloggen. Numer är det ju bara jag mot resten. Undrar vad det är för fel på resten av världen? Jag har till och med hört att man ska börja fundera på hur man själv är om man bara möter idioter under sin dag. Men, nja jag är ju en bra kille... hur kommer det sig att ingen annan fattar det då? Kan det vara så enkelt att man blir introvert om man blir sviken några gånger? Kan det vara så att man fan inte vill ha något med någon att göra överhuvudtaget när man blir dumpad för si så där fjärde, femte gången?
Om alla tjockskallar som utger sig för att vara flickvänner ändå kunde säga:
- Piss off din jävla puckohelevetes muppjävel...
Men nä då, hela jävla tiden ska det vara något speciellt med mig. Hörde till och med den här kommentaren för någon dag sen:
- Så jävla fin och se på, men så svår att vara med...
Så? vadå? Räcker väl med det sista om man nu ska stå för att man dumpat någon, skitsamma. Jag är på ett skithumör och vill fan inte ha någon jävla tjej mer i hela mitt liv...
Blä för alla underbara damer.

Ligger och funderar...

... på hur det här egentligen blev. Tanken var ju att jag och min krulltott skulle tillbringa livet tillsammans. Tyvärr skrämde jag nog iväg henne också, undrar om det är så att jag inte ska ha någon alls? Att jag ska vara ensam resten av livet? Visst kommer det att komma fler, men frågan är om jag kommer att hitta någon som passar så fruktansvärt bra som henne?
Ingen jag hittils mött har varit så naturligt passande som henne, bara att ligga omslingrad en hel natt utan att ens reagera på att det skulle bli obekvämt eller så. Helt underbart...
Men hon tackade för sig och gick tillbaks till alternativ 2... Eller kanske 1 om man nu ska vara ärlig, det är ju jag som är tvån här. Hon sa något om att vi kunde vara älskare, men det funkar nog dåligt tror jag. Veckorna går och så småningom kommer nog även min själsfrände att blekna och försvinna ur mitt hjärta.
Men helt klart är jag ju bra på en sak, att stöta bort det jag älskar och det jag tycker om. Riktigt jävla duktig! Så vad kan man göra med en sån talang, söka till talang 2010? Skulle garanterat vinna hela skiten... nja tror nog det är bättre att skriva sorgsna kärlekssånger kanske... eller kanske en bok med olyckligt slut?
Nä, man får nog ta och köpa en hund, en som viftar på svansen och är glad när man kommer hem eller vaknar på morgonen. ja, varför inte... man får ju koppla hundar så dom inte rymmer, och skulle dom sticka ändå så kan man bara gå till polisen och säga:
- Du min hund stack, kan ni åka ut och leta rätt på den och köra hem den till mig. Skitbra! Så skulle det funka med tjejer också! Det vore bra det, efter någon vecka så kom polisen hem och lämnade min krulltott och sa:
- Du grabben! Nu tar du och binder fast henne ordentligt så hon inte rymmer igen! Hehe... fast det är ju själen jag vill ha, utan den blir det nog inte så kul...
Nåja... nu får jag fan rycka upp mig igen. Har faktiskt mailat en del med en riktigt svårflörtad donna som verkligen också är en skön typ, men lite ung kanske och ganska besvärlig. Fortsättning följer vad gäller henne...

RSS 2.0