Saknar dig...

... så mycket, har funderat på varför jag reagerar så konstigt och jagar iväg människor som jag tycker om. Tror i detta fall att det berodde på tre saker, ska skriva tre inlägg så snart jag hinner men just nu ska jag bjuda min yngsta son och min far på frukost.

Tusen nålar...

... brukade man leka när man var en liten kille, sen gick det vidare med kam och andra självplågerier... numer mitt i livet så kör man med konstant brustet hjärta. Kan det vara en liknande omedveten typ av tusen nålar? För en sak är jävligt säker... har man inte ett trasigt hjärta eller om det håller på att läka så ser man fan till att kasta det rakt ner i golvet och stampa på det som en idiot. Fans skit... tycks precis ha fått mitt hjärta förstört... Fick det numer berömda "Sköt om dig" messet för några dagar sen, men den här gången är det absolut inte alls synd om mig. Jag jagade iväg henne alldeles frivilligt, kunde inte komma fram till ett skit, hon var jättekär men till slut efter att hon inte pallade mer så gick hon sakta vidare, riktigt sakta, kollade verkligen fler än en gång om det inte fanns en chans. Snackar nu givetvis om T, härligare tjej finns fan inte. En dröm i sängen, en superskön vän, en som tar hand om en så att man nästan får dåligt samvete... Så, slutsats? Ja jag är ett jävla pucko...

RSS 2.0