Livet är underbart!
Det hela började på torsdag morgon, hade ganska bråttom på morgonen för att inte missa 9.45 pendeln in till centrum så jag småsprang sista biten ner för trappen genom tunneln och upp via rulltrappan till perongen. Hann i alla fall och med andan i halsen snubblade jag in i tåget och satt mig på första lediga plats. Mitt emot satt en äldre herre och bredvid honom en ung tjej. Tåget började rulla och nästa station Älvsjö... skönt.
Hade egentligen inte så bråttom utan den enda tiden jag skulle passa var 13.00 då skolan ville ha ett samtal. Nåväl vid Årstaberg började pendeln bli ganska full och nästan alla sittplatser var upptagna, det var då det hände...
In i vagnen kom kanske 7-8 personer varav en tjej i 30 årsåldern. Hon stod först en liten stund innan hon satt sig mitt emot mig där tidigare den äldre herren satt. Genast snuddade våra blickar varandras...
Ibland får man känslan av att man kunde tillbringa ett helt liv med någon man inte ens känner, kan det vara så? Ja i vilket fall så var denna tjej morgonens höjdpunkt och blickarnas trevande kontakt fortsatte. Efter en liten stund, ingen aning hur länge men tror att det passerade två stationer så började snuddarna kännas för korta och lite längre blickar utbyttes. Visst kom det ett litet leende också. Fan den här tjejen är ju en gudinna! En grå dreadsmössa över den mörka håret, lite nerdragen i pannan just ovanför de mörka ögonen... hade inte riktigt uppmärksammat resten av tjejen men stövlarna på de smala benen och tröjan som räckte ner till låren satt helt perfekt, trots att dreadsmössan inte alls passade in i stilen utan mer kändes som en provokativ detalj än något som skulle värma.
Nåväl... det började strax bli dags för att kliva av så jag letade en sista blick helt av egoistiska skäl, och fick gensvar. Den blicken fastnade ända tills tåget stannade, tills vi båda ställde oss upp och saktade baxade oss ut ur vagnen till perrongen, fortfarande med ögonkontakt. Väl där trängdes vi med resten av världen och tappade för ett ögonblick varandra innan vi återigen sögs ihop igen likt två magneter.
Vid det här laget så kändes det mer komiskt än spännande varför det också gick utan problem att komma med det första ordet.
- Hej! sa jag glatt och med ett leende på läpparna.
- Hej. sa hon tillbaks, lite lugnare och med en lite mer sensuell röst, dock med ett leende på hennes underbart perfekta läppar.
- Så hur kan det komma sig att jag inte kan slita mina blickar från dig? Frågade jag och försökte låta lite mer sensuell än tidigare.
- För att du verkar helt otroligt underbar! Svarade hon snabbt.
Nu är det här bara en massa svammel och sanningen är att inget spännande hände vare sig i Göteborg eller Stockholm denna vecka, skulle gärna ha fortsatt dagen med gudinnan om jag hittat henne :)
(fick visserligen lunch i Umeå på vägen hem idag, men det tar vi sen :)
Hade egentligen inte så bråttom utan den enda tiden jag skulle passa var 13.00 då skolan ville ha ett samtal. Nåväl vid Årstaberg började pendeln bli ganska full och nästan alla sittplatser var upptagna, det var då det hände...
In i vagnen kom kanske 7-8 personer varav en tjej i 30 årsåldern. Hon stod först en liten stund innan hon satt sig mitt emot mig där tidigare den äldre herren satt. Genast snuddade våra blickar varandras...
Ibland får man känslan av att man kunde tillbringa ett helt liv med någon man inte ens känner, kan det vara så? Ja i vilket fall så var denna tjej morgonens höjdpunkt och blickarnas trevande kontakt fortsatte. Efter en liten stund, ingen aning hur länge men tror att det passerade två stationer så började snuddarna kännas för korta och lite längre blickar utbyttes. Visst kom det ett litet leende också. Fan den här tjejen är ju en gudinna! En grå dreadsmössa över den mörka håret, lite nerdragen i pannan just ovanför de mörka ögonen... hade inte riktigt uppmärksammat resten av tjejen men stövlarna på de smala benen och tröjan som räckte ner till låren satt helt perfekt, trots att dreadsmössan inte alls passade in i stilen utan mer kändes som en provokativ detalj än något som skulle värma.
Nåväl... det började strax bli dags för att kliva av så jag letade en sista blick helt av egoistiska skäl, och fick gensvar. Den blicken fastnade ända tills tåget stannade, tills vi båda ställde oss upp och saktade baxade oss ut ur vagnen till perrongen, fortfarande med ögonkontakt. Väl där trängdes vi med resten av världen och tappade för ett ögonblick varandra innan vi återigen sögs ihop igen likt två magneter.
Vid det här laget så kändes det mer komiskt än spännande varför det också gick utan problem att komma med det första ordet.
- Hej! sa jag glatt och med ett leende på läpparna.
- Hej. sa hon tillbaks, lite lugnare och med en lite mer sensuell röst, dock med ett leende på hennes underbart perfekta läppar.
- Så hur kan det komma sig att jag inte kan slita mina blickar från dig? Frågade jag och försökte låta lite mer sensuell än tidigare.
- För att du verkar helt otroligt underbar! Svarade hon snabbt.
Nu är det här bara en massa svammel och sanningen är att inget spännande hände vare sig i Göteborg eller Stockholm denna vecka, skulle gärna ha fortsatt dagen med gudinnan om jag hittat henne :)
(fick visserligen lunch i Umeå på vägen hem idag, men det tar vi sen :)
Kommentarer
Trackback
