Baldersson

...är att verkligen göra ett ärligt försök att sluta med tobak. Ja inte att sluta utan att försöka sluta. Kanske låter fegt men så blir det... Har idag bara tagit en snus jämfört med kanske en normaldag 10st. Är ganska irriterad och tyvärr ringde problem1 och mucka i morse med resultatet att jag bad henne dra... dumt.. men va fan ska hon ringa hit hela tiden för? Hon vet så jävla väl vad som retar upp mig... ja synd var det i alla fall. Nu blir det nog kontakt via instanser och förståsigpåpersoner under 2008... skitsamma.
Hade också tänkt skriva ett mess till Fröken Underbar eftersom det blev lite dumt med julklappen jag köpte, trodde ju hon öppnat den då hon messade den 23:e... men tydligen inte.. Så nu antar jag att hon tror att hon fick den just för att hon messade den 23:e. Jävla skit... Sen ska Möjlighet1 hit med kidsen berätta hon igår. Passar lite illa känns det som...
Har iaf köpt en dosa och ett paket cigg utifall att det blir kris framöver...

Ut med det gamla!
In med det nya!

Kan fan inte vänta...

Och sammanfattar man det gamla så... nä usch.. det enda riktigt bra som hänt detta år var ju de där veckorna med Fröken Underbar... Ja skitsamma får ta och sammanfatta det någon annan gång, blir bara låg av tanken. Mål för det nya året då? jorå det kommer också :)

Jaha... då har man firat sin första jul utan ungar på 16år... det var inte roligt kan jag lova, men jag försöker intala mig själv att det var för att allt ska börja fungera bättre. Fick tillbaks allihopa juldagen och sen dess så har det bara rullat på. Julmaten upp i halsen, tomtar på loftet och allt som hör julen till...
Blev rådissad av Fröken Underbar igår... javisst... kunde inte hålla mig från att messa... men hon messade dan före julafton så helt puckad är jag ju inte... ville mest bara känna av läget... och läget är is... men, men, livet går vidare och till nästa år ska jag fan inte strula till det. Ska börja avsluta allt snack med såna som inte får mig att le inombords, typ möjlighet2, 3 samt problem 3...
Nu är det någon som ropar färdig :) bäst och skynda sig.

Nog är det konstigt att man så fort det bara känns lite bättre måste ställa till det... Bara för att det blev världens bästa tisdag så innebär det då att man måste säga en massa konstiga saker till både Möjlighet1 och Möjlighet2 så båda två blir så där annorlunda och verkar nästan lite kära... fattar inte det här... trodde att jag kunde låta bli sånt. Nu har till och med Problem3 börjat baka kakor åt mig... men va fan... vad är det med mig?
Satt precis och skulle skicka ett mail till Fröken Underbar också... men där kunde jag tack o lov hejda mig.
Nej.. man får nog ta och hålla käften framöver.

Japp... visserligen är det en hel del strul och tjafs, jobbet är dötrist, alla gnäller om allt... men på det stora hela verkar det här vara världens bästa tisdag :)

Igår skrev jag något om att det till slut var klart med jul och barn...
Men det var ju bara för ett av barnen :) hur jävla dum är man som antog att det gällde alla tre??? Nej man ska givetvis förhandla en och en!
Jävla pajas!!!! Arghhhh!!!

Hittade denna kanonlåt med Marie Digby på YouTube. Passar perfekt för mig ikväll...

Ja då var det äntligen färdigförhandlat och vapenvila inför den rådande högtiden. Frågan är kanske om det verkligen var värt att sätta hårt mot hårt före jul... tveksamt. Hursomhelst så blir detta den första barnfria julen på sexton år. Får tillbaks dom på juldagen och har dom sen ända till efter nyår.
Alla inblandade är nöjda och glada med lösningen... eller...

Bara så jävla bra helt plötsligt...

Ja... lite uppdatering, tjafs, strul o bråk mest hela tiden. Kommer att ta det lite lugnt till efter jul o nyår för att det inte ska bli allt för trist.
Ja.. jag vet, det gör att jag får börja om från början. Skulle bara vilja be henne dra åt helvete men tyvärr så har hon numer ungarna på sin sida... vilket gör att man vacklar lite. Nu har jag låtit henne få tillbaks lite av kontrollen och genast steg antalet samtal o mess till ca. 15-20 om dagen igen... eller de har visserligen inte ännu understigit fem så det är ingen större skillnad om man ska vara ärlig. Fan om hon kunde bli frisk i huvudet och börja jobba igen, då kanske man skulle få lite lugn och ro. Vilken jävla looser man är som tillåter detta... men det är svårt att vara stark när hon har barnen som slagträ. Fy fan...
Orkar fan inte skriva om allt jävla elände...

Dagen har passerat med skrik, gnäll och gråt... fy vad man känner sig jävlig. Det enda jag vill är att få vara ifred med mina barn och få leva utan konstant inblandning från Problem1 hela jävla tiden. Brukar normalt ge mig och låta henne få lite som hon vill. Gråtande, vädjande kvinnor är bland det värsta som finns, på något sätt så brukar mina principer luckras upp om det blir riktigt eländigt. Vet ju att hon har sina bekymmer och tyvärr så har jag nog låtit henne styra allt för länge. Rond ett i kriget är slut och jag vet fan inte om jag vann eller förlorade. Fick tillbaks ungarna men nu har hon ringt flera gånger på bara några timmar vilket inte är acceptabelt.
Känner inte för att bråka om det nu när det blev lugnare för ett ögonblick, men måste nog ta tag i den biten snart bara för principens skull. Har denna gång satt hårt mot hårt och verkligen visat min ståndpunkt utan att backa. Men på något sätt som jag inte riktigt fattat ännu så fick hon ändå som hon ville. Måste nog analysera vad fan det var som jag sa som lugnade ner henne.
Är man för snäll? javisst... på gränsen till mesig. Det är ju därför alla potentiella partners drar iväg som en lönecheck i juletid. Tyvärr verkar det inte vara någon jävla människa av honkön som uppskattar snällhet, vad i helvete beror det på? Kollar man runt på alla par som verkar så jävla lyckliga och på de singelkillar som blev över så är det tydligt. Ju jävligare och mindre snäll man är desto vettigare tjej får man... fattar noll.. dumma jävla tjejer.
Nä fy fan... tror fan inte på det här med kärlek längre.
Sen Fröken Underbar drog iväg med mitt hjärta så känns det bara som det inte längre spelar någon roll med nått... visserligen är det inte första gången mitt hjärta är på villovägar och någonstans vet jag att det brukar gå att hitta pirret igen... men orkar man verkligen med en krasch till?
Brukar leva efter måttot: Satsa - krascha - brinn upp.. men jag tror fan att jag måste sluta med det och låsa in de förkolnade resterna av mitt hjärta långt inne i mig själv så ingen jävla flicka hittar det någonsin igen.

Under dagen har lågvattenmärke 3 och 4 passerats. Undrar hur lågt denna idiot kan sjunka i sin besatthet att ha fullständig kontroll. Har alltid trott att det skulle vara möjligt att ha en vettig kontakt vad gäller barnen, under sista veckorna har jag insett att det inte funkar. Sista dagarna har jag fått det bevisat... och idag tryckt upp i ansiktet.
Nej, aldrig mer... nu har hon sabbat det här för all framtid. Har aldrig sagt att jag själv är en superpappa och visst jag gör massor av fel hela tiden, det som skiljer är att jag inte försöker "vinna över" barnen genom att snacka skit om deras mor. Hur man sen reparerar sånt när det gäller små oskyldiga barn som i dagsläget tycker att jag är skurken det vet jag inte... om jag ger tillbaks med samma medicin så uppnår man kanske någon typ av jämnvikt, men så jävla lågt kommer jag aldrig att sjunka. Man får hoppas att det någonstans kommer att lysa igenom och att de små minns stunderna som varit och att det ändå märks vem som gjort vad. Jag har än så länge inget att skämmas över, det enda jag ville var att få ordning och reda i var barnen ska vara och en tydlig gräns över vad som vi ska diskutera.
Fy fan...

Trots att den här bloggen bara är till för mig så kan jag fan inte ens skriva hur illa vissa personer beter sig. Lågvattenmärke 2 är passerat och nu behöver jag snart en ny taktik för att inte brinna upp av ilska.
Vilken jävla idiot... fy fan...

Fy fan vilken skitdag det här blev? har haft en extrem längtan efter Fröken Underbar idag, vet fan inte vad det är med mig? Hur fan kan man sumpa en sån jävla underbart härlig tjej som henne? Jag måste vara helt jävla blåst i skallen? totalt jävla störd...
Men va ända in i helvete är det som jag har hakat upp mig på? Det skulle förmodligen aldrig ha fungerat ändå, så va i helvete kan man inte uppskatta det lilla som man fick med henne för då?
Revision på jobbet, avstängd telefon och då passade problem1 på att sabba hela veckans planering för mig, lågvattenmärke nummer ett... fy fan om hon kunde hålla sig borta i en hel jävla vecka?
Tror fan att man måste göra något extremt jävla dumt snart, känns som det snart inte spelar någon som helst jävla roll med någonting här i världen. Varenda jävla dag är lika förbannat menlös, fy fan. Tror att det vore detsamma om man inte fanns. De få stunder av lycka som man haft är en så jävla liten del av den här skiten som kallas mitt liv att det fan bara är sorgligt.
Satans förbannade jävla helvete!

Möjlighet1 hade redan lagt sig för att få sin skönhetssömn. Undrar om min hjärna har något större fel? alla andras verkar fungera på något annat sätt. Nåja, men hur är det man brukar säga...

"Vad man inte vet mår man inte dåligt av"

Om jag nu har jag en medfödd hjärnskada därinne så lär ja vara omedveten om det, och då spelar det ju ingen större roll eller? Känns genast bättre... Fan vilket bra forum det här är... ingen som säger emot :) tänk om man haft en tjej här i soffan hur skulle då samtalet sett ut?

- Undrar om min hjärna har något större fel?
- Ja det kan du ge dig fan på att den har! och du! ta och plocka bort grejerna innan du går och lägger dig! Nu ska jag sova kan du sluta att prata med mig någongång! God natt!
- Ja men.. tänk om det är så att..
- GOD NATT!
- ...... men du?
- Fan nu drar jag du är ju helt jävla knäpp!
- ...men ska du redan gå?
- Jävla pucko! Jag skulle ha lyssnat på ditt jävla psyko ex som varande mig för dig redan första kvällen!
- Men du... jag älskar ju dig.
- BANG, KRASCH (<--- ljudet av dörren som smällde igen och spegeln som ramlade ner)
- jaha... men...

Nä fy fan vilken tur att man kan sitta här och svara på sina egna frågor :)

Jaha.. då börjar den här dagen lida mot sitt slut. Få se nu sammanfattning... Öhh.. messa med Problem3 si så där en tjugo gånger fram och tillbaks, tjafsa med Problem1 i telefon i en halvtimme eller så, messa med Möjlighet2 en stund också... fan om man fick messa lite med Fröken Underbar en stund...
skitdag... hann inte ens fixa pepparkakshuset innan det var läggdags för lillkillen, och det berodde inte på tjafset ovan ens... mer bara disken och sånt. Trist i alla fall. Kanske skulle ringa Möjlighet1 så man kom på lite bättre humör.
Morgondagen kommer att bli stressig... först revision på jobbet och sen skridskoskola. Hur fan ska man hinna middag imellan måntro... får nog bli frasses tror jag, på väg från dagis.
Nä fan jag tror jag ringer, måste höra hur det står till. Fick lite konstiga mess häromdagen, tror snart hon vill mer än bara snacka. Hmm... kanske skulle låta bli då... nä... lite mer strul kan ju omöjligt skada :)

Problem1 har kraftiga bekymmer att hantera den nya hållningen från min sida... tror snart att det kommer att bryta ut i ett regelrätt krig. Men nu gäller det att stå på sig och inte vackla, för då bryter fienden igenom den tunna mur jag lyckats bygga upp senaste dagarna. Trist att det ska behöva komma nu i juletid men eftersom jag snällt stått tillbaks under sista ett och ett halvt året av olika "bra" anledningar finns det nu inget att skylla på.
Give me your best shot girl!... eller bitch kanske passar bättre i det här fallet :)
Beväpnad till tänderna lägger jag mig i skyttegraven och väntar på nästa motattack. Ledsen och irriterad har vi passerat, nu är vi mitt inne i skuldfasen... nästa steg blir nog ilska. Fy fan vad mycket man hinner på några dagar. Nåja efter moln väntar sol... fast det ser fortfarande jävligt mörkt ut må jag säga. Är fullt förberedd på alla fula knep och det kommer inte att gå så här smärtfritt det är jag övertygad om. Jag kan tänka mig minst två tre riktiga lågvattenmärken som hon kommer att ta till. Måste nog förbereda mig på några till nu när jag sitter och tänker på det.
Vad fan ska hon hitta på härnäst?

Har suttit och kollat in en blogg med en supersnygg tjej härifrån stan. Nu är det så att hon inte bara verkar vara en snygg tjej utan också en vettig sådan. Man är ju lite kräsen av sig så det får lov att vara lite speciellt för att man ens ska reagera nuförtiden. Ju mer jag läser ju mer skrämmande lik mig verkar hon vara... hur kan det komma sig? och vad innebär det? Jag gillar ju inte ens mig själv... hur fan kan man då tycka att någon som verkar likna en själv är intressant?
Ja jag blir inte klok på det här... men tror att hon är upptagen så det är nog inget läge för mer än lite beundran på avstånd. Tyvärr skulle jag givetvis skriva nått dumt i hennes blogg så nu måste jag nog berätta vem jag är så hon inte ska behöva gå omkring och grunna på vem fan det är som spanar in henne i smyg...
Nåja.. hon verkar vara en pärla och jag trodde faktiskt inte att det fanns fler än fröken Underbar kvar i den här hålan :) Trevligt!

Jaha då var det söndag igen, och helgen var slut. Kollar lite Van Veeteren men mest bara för att det råkar vara det som visas just nu. Killarna är hemma och det mesta är okej. Storkillens match slutade med förlust så mungiporna är kanske inte böjda åt rätt håll på honom.
Messade lite med Möjlighet1 idag och jag ska ringa henne senare. Hon har nog säkert en viss tanke på någon typ av fortsättning tror jag, men skulle jag fixa det? Vet fan inte... har visserligen tappat fokuset på Fröken Underbar men tyvärr så finns hon fortfarande i mina tankar allt för ofta. Hade tänkt messa henne i fredags men tack och lov så kunde jag hålla mig från det. Sprang på henne i helgen också... men det gick över förväntan. Kunde till och med låtsas vara ganska oberörd för en gångs skull.
Nja... får nog koncentrera mig mer på jobbet i veckan. Behövs läggas ner en hel del tid om det ska funka med revisionerna som kommer i veckan.
Nu ska jag ringa dottern, som messa :)

Idag kommer lillkillen, hade sagt redan på morgonen så snart är det pappaprylen som gäller. Då får man annat och tänka på än vackra damer... tur det, kanske man kan sova på nätterna istället för att ligga och fundera.
Storkillen har hockey idag, men han ska få åka iväg själv. Lillkillen har gympa men det är inte förrän vid femtiden.

Nu behöver jag inte grubbla om det passar sig att gå ut eller inte. Storgrabben kom hit i kväll och då blir det bara hemmaläge. Lika bra det... strular alltid till det när jag går ut... förstår inte varför... eller, ja det beror ju på att det finns för många vackra flickor här i världen.
Så nu känns det ganska okej ändå. Långt ifrån bra, men helt okej...

Problem1 ringde i morse, fan om hon kunde hjälpa sig själv lite innan hon ska få resten av världen att fungera som hon vill. Snacka om kontrollbehov... nåja hanteringen av henne har ändrats och nu börjar det så sakteliga att fungera bättre. Synd bara att det tog så lång tid att inse hur det låg till... fattade nog inte det på riktigt förrän i veckan.
Nu ska jag ut och shoppa! Fan man skulle ha åkt till Umeå istället... nä just.. hockey senare idag :)

Skit va trist... får nog plocka fram lite pennor ett papper...

Hade tänkt ut och rumla lite i helgen så efter att man hämtat storkillen på hockeyn vid 23.30 (<--- jävla tid för hockeyträning) så svängde jag förbi på det enda jävla stället som var öppet ikväll, där inne satt ca 20 fulla gubbar och 2 tjejer... fick ingen större lust att köra hem bilen och knalla 30 minuter för att uppleva mer av den puben...
Och morgondagens nattklubb törs jag inte ens gå till... där är man alldeles för gammal... suck... medelåldern torde ligga på 23...
Nä fy fan om man skulle ta och flytta från den här jävla hålan, funkade okej när man var i ett förhållande, men nu är det så jävla öken att det bara är sorgligt.
Får nog fan logga in mig på SD och kolla om det finns någon annan sorglig själ att muntra upp lite. Eller kanske ringa Möjlighet1... hmmm.. tänk om man skulle messa Fröken Underbar... nä fan nu måste jag nog ge mig med henne. precis en månad på dagen idag sen hon drog vidare... fan vilket skitliv man lever.