Uppåt och framåt...

... borde det ju gå... Inte neråt och bakåt... Hur kan det komma sig att det blev så här besvärligt just nu? Varför släpper det inte?
Visst jag tänker konstant på henne och hon har bytt lite inställning. Kan bero på att jag sa till min arbetskompis att det var tungt, hon kan ju i sin tur ha berättat för henne.
Ja, fan vet och det spelar väldigt liten roll. Hon är borta för alltid och det var inte mer med det.
Så hur kan man lära sig att leva med saknaden då? Det är ju frågan det...
Hittade en kanonlåt... eller fick den av tjejen som jag inte vill ha... Jo jag fattar vinken också, hon är jättesnäll och bra och allt.. kär i mig är hon också... Men jag vill inte ha henne, jag vill bara ha Curly.
Undra varför det ska va så jävla svårt med relationer? Är det verkligen meningen eller är det en mänsklig defekt? Jag ser inte nyttan alls... man blir ju helt skadad och konstig av olycklig kärlek. Finns inte ett jävla annat djur som gräver ner sig och deppar i åratal om dom förlorat sin livspartner.



Fan...

... trodde jag hade släppt den där jävla underbara skittjejen Curly... är riktigt jävla nere och tror fan i mig inte det kommer att släppa någonsin. Allt är ju precis som vanligt och inget har hänt. Jag är bara så jävla nere på grund av mitt jävla liv.
Hon var min livlina, min strand... nu driver jag omkring och sjunker allt djupare ner i det bottenlösa havet. Minnena bleknar och ersättningshonorna liknar skit...
Men hon fick det riktigt bra, jag skulle fan i mig inte ens vilja byta om man ser hur hon nu har fått det. Jag skulle vara ett nerköp utav bara helvete... så varför deppar jag då? Kanske just därför, jag är en jävla satans menlös idiot... ett totalt jävla pucko som inte ska utsätta någon för min person.
Nej, det är nära ett andetag under ytan nu... jag orkar fan i mig inte mer. Har ingen energi att ens försöka ändra mitt liv till något bättre. Har man inte lyckat på de här åren så kommer det aldrig att lyckas...
Fan...

Så då var det gjort...

... nästan i alla fall. Jag har nu officiellt fimpat alla intressenter som jag lurat att tro att jag är något att ha. För det brukar dom ju komma på förr eller senare i alla fall.
Riktigt trist faktiskt... inga sms eller samtal, inga flörtar eller pirr i magen. Är man en junkie vad gäller brustet hjärta? Försöker man få det brustet hela tiden? Mår man bättre om man lägger av med hela skiten eller sitter man bara och tycker synd om sig ännu mer då?
Ja, vi får se. För nu ska det vara lugnt en stund tänkte jag. Om inte jag får lite mer signaler från fröken... vad ska jag kalla henne då? Hmm... Fröken hypnosöga kanske... njä.. Det får räcka med Skönheten. Om hon vibbar ens bara lite åt mitt håll så kommer jag inte att kunna hålla mig. Hon är fan i mig den snyggaste kvinnan jag sett på riktigt länge, riktigt länge. Måste nog ta och checka läget lite till där...
eller vänta nu... hur började jag det här inlägget? Skulle ju lägga av med sånt, kommer ju garanterat att bli stampad hjärtplatt av henne. Värre ögon att suga sig in i min själ har jag inte heller skådat på åratal... nja.. vi får se... bara kolla läget lite kanske... skulle ju vara ganska härligt att få bli krossad av henne, så jävla fin som hon är...

Visst är det så att...

... man ibland kan få känna sig riktigt glad och nöjd. Synd bara att det är så sällan. Jag tycker ändå att jag har en sund inställning till livet, en laidback, bekymmersfri och lev i nuet attityd. Men det hjälper ju fan inte, hur mycket man än försöker slita sig loss från vissa personer så är det som en tejpbit som vägrar att lossna.
En parasit som lämnar dödliga sjukdomar i varje öppet sår den sliter upp... Jag orkar snart inte kämpa emot längre, hur mycket ska jag förlora innan jag vinner. Kan jag ens vinna?
Tveksamt, i en sån här kamp finns inga vinnare. Bara förlorare... tårar som fuktar små oskyldiga barns kinder, knivar som skär djupt i tonårshjärtan...
Vid Gud... lämna mig ifred och låt mig leva ett vanligt liv...


Nu lägger jag ner...

... det här med damer och flyttar ut i skogen. Har redan kollat in gården på landet, där kan man ju sitta och uggla till man blir gammal nog att bäras ut i en kista.
Om köpet går i lås ska jag fan i mig inte ens skaffa internet, bara sitta vid vattnet och lyssna på fåglarna som visslar på varandra, se hur flugorna parar sig och hur fiskarna leker parningslekar... Underbart avslappnande...
Undrar om man kommer att finna ro? Asch... kan ju fan inte bli värre i alla fall.

Första gången...

... på länge som man inte strular till det under en utekväll. Hade faktiskt en viss superskön kvinna i tankarna både före, under och efter. Tyvärr verkar det som man blev tvåa där också. Nu var det ju inte alls så allvarligt som det låter, mer bara en liten flört och några samtal.
Men nåja, det skulle nog inte funkat ändå... hon har såna där ögon som man blir helt paralyserad av, hon är säkert från en annan planet och hypnotiserar sina offer med sin blick för att sen sno deras hjärtan och stampa sönder dom... usch och tvi... :)

Det kan ibland...

... kännas riktigt bra, idag är inte en sån dag. Finns det verkligen kvar såna där ärliga, naturliga och helt underbart härliga människor.
Jag känner mig riktigt jävla less på alla lögner och skitsnack.

Livet är en fest...

... men bakfyllan kommer surt efteråt.
Jag har haft två utekvällar i rad, brukar inte tllhöra vanligheterna men så är det. Tyvärr så har de två nätterna medfört en del funderingar, inte så mycket för att man legat ensam och sömnlös utan mer för att det inte alls är lika kul och intressant som vanligt att vakna upp med intressanta människor i sängen.
Känns bara menlöst och tyvärr på bekostnad av dessa två underbara individers vidare bekantskap. Vet inte riktigt varför men allt är bara helt fel just nu. Kan visserligen ha med min kära Curly att göra, det finns helt enkelt ingen som kan mäta sig med henne. Egentligen om jag ska vara riktigt ärlig så tror jag inte att det är hon som är det egentliga problemet, jag tror det är mitt huvud som spökar.
Mitt i livet, utan större mål och livet rullar på. Jag måste nog inse att det inte längre är som det varit, jag behöver nya tankar för de gamla funkar inte längre. De tankar som tidigare gjort mig levande känns bara fel just nu.

Mellanhumör...

... kan man säga att dagen bjuder. Liksom varken eller, inte glad som en busande hundvalp, inte ledsen som ett barn som tappat sin glass på stranden, inte arg som en gammal tant som just vaknat av en fest våningen ovanför... bara liksom mellan.
Livet är som det blev, som man gjorde det. Ungar, exflickvänner, exfruar, vänner och släkt bara finns runtomkring.
Ska kolla in en film och bara vara i kväll.

Hmm.. varför i helvete...

... har jag ett sånt här jävla tema på min blogg? Mode? Hur in i helvete kunde jag välja det?
Nä, får nog fan kolla om det finns något mörkare tema, typ death by heading, crazy vampire, dumpad och stenad till döds eller nått...

Us against the world...

... var ett tidigare inlägg i den här skitbloggen. Numer är det ju bara jag mot resten. Undrar vad det är för fel på resten av världen? Jag har till och med hört att man ska börja fundera på hur man själv är om man bara möter idioter under sin dag. Men, nja jag är ju en bra kille... hur kommer det sig att ingen annan fattar det då? Kan det vara så enkelt att man blir introvert om man blir sviken några gånger? Kan det vara så att man fan inte vill ha något med någon att göra överhuvudtaget när man blir dumpad för si så där fjärde, femte gången?
Om alla tjockskallar som utger sig för att vara flickvänner ändå kunde säga:
- Piss off din jävla puckohelevetes muppjävel...
Men nä då, hela jävla tiden ska det vara något speciellt med mig. Hörde till och med den här kommentaren för någon dag sen:
- Så jävla fin och se på, men så svår att vara med...
Så? vadå? Räcker väl med det sista om man nu ska stå för att man dumpat någon, skitsamma. Jag är på ett skithumör och vill fan inte ha någon jävla tjej mer i hela mitt liv...
Blä för alla underbara damer.

Ligger och funderar...

... på hur det här egentligen blev. Tanken var ju att jag och min krulltott skulle tillbringa livet tillsammans. Tyvärr skrämde jag nog iväg henne också, undrar om det är så att jag inte ska ha någon alls? Att jag ska vara ensam resten av livet? Visst kommer det att komma fler, men frågan är om jag kommer att hitta någon som passar så fruktansvärt bra som henne?
Ingen jag hittils mött har varit så naturligt passande som henne, bara att ligga omslingrad en hel natt utan att ens reagera på att det skulle bli obekvämt eller så. Helt underbart...
Men hon tackade för sig och gick tillbaks till alternativ 2... Eller kanske 1 om man nu ska vara ärlig, det är ju jag som är tvån här. Hon sa något om att vi kunde vara älskare, men det funkar nog dåligt tror jag. Veckorna går och så småningom kommer nog även min själsfrände att blekna och försvinna ur mitt hjärta.
Men helt klart är jag ju bra på en sak, att stöta bort det jag älskar och det jag tycker om. Riktigt jävla duktig! Så vad kan man göra med en sån talang, söka till talang 2010? Skulle garanterat vinna hela skiten... nja tror nog det är bättre att skriva sorgsna kärlekssånger kanske... eller kanske en bok med olyckligt slut?
Nä, man får nog ta och köpa en hund, en som viftar på svansen och är glad när man kommer hem eller vaknar på morgonen. ja, varför inte... man får ju koppla hundar så dom inte rymmer, och skulle dom sticka ändå så kan man bara gå till polisen och säga:
- Du min hund stack, kan ni åka ut och leta rätt på den och köra hem den till mig. Skitbra! Så skulle det funka med tjejer också! Det vore bra det, efter någon vecka så kom polisen hem och lämnade min krulltott och sa:
- Du grabben! Nu tar du och binder fast henne ordentligt så hon inte rymmer igen! Hehe... fast det är ju själen jag vill ha, utan den blir det nog inte så kul...
Nåja... nu får jag fan rycka upp mig igen. Har faktiskt mailat en del med en riktigt svårflörtad donna som verkligen också är en skön typ, men lite ung kanske och ganska besvärlig. Fortsättning följer vad gäller henne...

I´m back!

But she´s gone... Nåja, livet rullar vidare och vädret är härligt!

Vi ska fira...

... nyår tillsammans Curly och jag. Förra gången vi planerade en helg ensamma i den där stugan långt ute i skogen sket det sig bigtime, tror till och med jag bloggade om den depphelgen. Nåja, nu gör vi ett försök till. Jag, Curly och en kall mysig stuga mitt i vinternatten...
Låter ganska mysigt tycker jag... kan visserligen skita sig innan vi är där så jag kommer inte att ta ut något i förskott. Men det har hänt något med tjejen i fråga, hon beter sig helt annorlunda mot för tidigare.
Fick precis nu ett mess... Kaffe? <--- Avsändare: Curly :)

Morgonen...

... började redan vid sex, mobilen ringde, en snabb handsträckning och sen tyst...
Tittade lite ointresserat på displayen för att kolla klockan... Va? mess från Curly. På tvåtiondels sekunder klarvaken...
"Sitter här och tänker på dig..."
Snacka om härligt sätt att vakna... helt underbart. Sen somnade jag visserligen om och vaknade inte förrän sju men det är en annan historia. Skickade ett mess vid lunch som fick henne att smälta ordentligt... riktigt ordentligt. Iblan lyckas man faktiskt komponera sina mess så man förvånar sig själv :)
Ska upp till Curly och dricka kaffe sen i kväll.

RSS 2.0