Visst är det så att...

... man ibland kan få känna sig riktigt glad och nöjd. Synd bara att det är så sällan. Jag tycker ändå att jag har en sund inställning till livet, en laidback, bekymmersfri och lev i nuet attityd. Men det hjälper ju fan inte, hur mycket man än försöker slita sig loss från vissa personer så är det som en tejpbit som vägrar att lossna.
En parasit som lämnar dödliga sjukdomar i varje öppet sår den sliter upp... Jag orkar snart inte kämpa emot längre, hur mycket ska jag förlora innan jag vinner. Kan jag ens vinna?
Tveksamt, i en sån här kamp finns inga vinnare. Bara förlorare... tårar som fuktar små oskyldiga barns kinder, knivar som skär djupt i tonårshjärtan...
Vid Gud... lämna mig ifred och låt mig leva ett vanligt liv...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0